Jag pratar som bekant på tok för mycket,har inga hemligheter för någon,jag tycker det är ok men inte alla i min omgivning håller med.Idag va det en av disskusions punkterna på ocd kursen,vad får/kan/bör man säga?hur mycket ska man avslöja om ens barns handikapp?Dvs våran vardag! Svår fråga kunde vi 4 föräldrar som va där idag konstatera.

 Våra barn är ju trots gemensam diagnos väldigt olika,dom har en gemensam diagnos men några av dom har flera olika diagnoser och framför allt dom är olika individer/ålder/kön.Det man säger på bup är att öppenhet aldrig är fel,men man får inte "hänga ut" barnet.Men hos vem ligger fördommen? och vem är det som skuldbelägger,ja inte är det jag som öppet TILLSAMMANS med mitt barn pratar om vårat liv.

 Kontentan av våra diskusioner idag va att om fler gick ut och öppet pratade om sin ocd (ex Robert Gustavsson)Skulle våra barn inte känna sig så udda,vi är inte så drabbade i våran familj eftersom mitt barn öppet pratar och resonerar runt ämnet men hon är ganska ensam om det tyvärr.

 I morse va min bror och svägerska här och hälsade på,jag hade inget fika bröd hemma och bakade då en äppelkaka,det va himla trevligt att prata med dom och vi fikade i godan ro,sen va det dax att bära ut en garderob och lite kassar med kläder och gardiner till bilen.Eftersom grannen rastade sin kinesiska nakenhund samtidigt så fick mio vara inne,vi lastade och blev stående ett tag och pratade och när dom åkte gick jag in för att plocka disk,på golvet låg botten som sockerkakan legat på,tom! hunden låg under gardinen och skämdes.75% av den kakan hade hund skrället vräkt i sig,han hade en kula på mitten och mådde nog inte så bra, vankade av och an från soffan till hallgolvet.Nu är han inte så mätt längre och kan inte förstå hur vi kan "glömma" bort hans middag.Vi har snart stampat jordgolv mellan kök och soffan typ 1000 ggr har han travat ut i köket för att visa att det är matdax.

 Nä klockan ringer 04.30 i morron dax att sova!

 I fredags va syster min och jag ute och la nya spår till hundarna,det regnade ordentligt men vi stretade på och det va ganska varmt ute endå.Det fortsatte sen att regna ymnigt hela natten och förmiddagen,jag trodde inte att det skulle finnas ett uns blod kvar i backen.

 Mio och Wilma var hos Ewa, frisören mellan halv 10 och halv 4 men sen åkte vi ut  till våra blöta spår,nemo va först ut och han tyckte nog att det va lite konstigt att spåret inte va som det brukar,han har dessutom kursat i helgen och personspårat så han blev nog lite konfys,men syrran släpte honom och med hjälp av snitzlar och utan lina tog han sig runt.bra där Nemo .

 Mios spår var inte så långt men vi hade gjort ett bloduppehåll på ca 12m vilket för mig kändes såååå långt,men katarina sa att han absolut klarar det så då är det så,Mio va som vanligt så taggad men vid spårstarten hade lite problem att hitta rätt men sen fick han upp en doft och spårade så fint,han fick verkligen jobba den här gången men då skärper han till sig och blir bara ännu mera fokuserad,han va ute och "svävade" några gånger men aldrig för långt utanför spåret.och vid bloduppehållet sökte han med nosen som ett riktigt proffs systematiskt tills han fick upp ny vittring,Jag säger bara ,jag får gåshud,det är så häftigt och så förbenat skojigt 

 Wilma hade fått spår hon också,vi är lite slarviga med henne och hon får bara spår om vi hinner ,men igår hade vi gjort ett fint spår åt henne,och vilken tjej hon e 11år men en näsa som vilken unghund som helst,inga problem för den tanten att ta sig runt,och precis som Mio så är skanken i slutet bara just en slut markering och den riktiga belöningen är ju köttbullarna 

 Om drygt en vecka börjar viltspårkursen men igår fylde vi i anmälan för anlagsprovet,lite kaxigt kanske men hundarna fixar ju det här den som behöver kursa är hans matte.det skulle va så kul att få "tävla" lite och kanske få lite resultat på min kille.Nästa sommar hoppas jag att vi har en ny liten cocker kille här hemma och då vill jag ju viltspåra med den också,tänk va kul!

 Ja idag är den sista dagen på min semester,helt ok att börja jobba igen faktiskt,känner mig redo för höst,kurser,anlagsprov och lite arbete däremellan.

 Igår kväll gick vi ut spåret vi la i fredags,det hade alltså legat i mer än 24h,första sträckan gick i högt gräs och han hade lite problem men löste det helt på egen hand,första vinkeln gick in i skogen och han spårade lungt och försiktgt,tappade några gånger men hittade tillbaka själv utan att avvika för mycket från spåret.

 halvvägs igenom ser han plötsligt nått jag tror det var ett rådjur ute på hygget strax intill, han blir helt stissig och far omkring men jag behövde bara säga "sök" så tittade han på mig och körde ner nosen i backen och fortsatte,SERIÖST,han e bäst jag fick gåshud på hela kroppen vilket gensvar.Vi hade också gjort ett bloduppehåll men det va inga problem,man såg att han reagerade på att det inte fanns nått att "gå på" men det va ju inte så långt uppehåll så han fann sig på en gång.Han hittade spårslutet och tuggade till och med lite på den "äckliga"skanken,vi går från klarhet till klarhet.

 Den 30 augusti börjar våran viltspårkurs,jag tror inte jag hinner mer än 1 kanske två spår till dess, men nästa steg blir att stämpla blod i stället för att droppa som vi gör idag.Jag kommer också att använda Ronny i mycket högre utsträckning,han är helt klart en outnyttjad resurs,han e kung på snitslar och halverar tiden för spårlägget.

 Eller så hoppas jag det i alla fall för nu har dom hänt,Ronny kom hem från jobbet och åkte in till tippen med diverse skräp vi rensat ut,väl hemma ign skulle han koppla bort kärran som kommer i rull...på hans långfinger!det gjorde nog hiskligt ont för jag har inte sett honom så blek på väldigt länge.På med is och sen konstatera att den nageln antingen måste punkteras eller så faller den helt sonica av.Elände nr:1

 Elände nr:2:när smärtan i fingret lagt sig går han ut för att flytta på bilen så vi ska kunna sticka ut och lägga spår,tyvärr låg det nått vasst under höger framdäck för det blev pyspunka,helvete,dom däcken har inte rullat många mil,men men det va väll inte meningen heller.

 Elände nr:3 Ja ja vi har ju två bilar så det va bara att ta stinkobilen och åka ut i skogen,vi hittade en perfekt plats låste in Mio i hans nya bur vevade ner alla rutor och började bloda och snitsla,det gick såååå bra vilket flyt,gör man det själv är det så jävla bökigt men Ronny va jätte duktig med snitslarna och kul hade vi,jag ramlde ner från en sten vilket resulterade i gapskratt,till slut bestämde vi oss för vad vi skulle lägga spårslutet och vi ska precis gå siste stegen till trädet som skanken ska hänga i när ronny utbrister -nämen,ja vem står inte där jo Mio,urlycklig men lite skamsen,jaha bara att gå tillbka snitsla av och börja om.

 Mio hade "öppnat" buren själv och trängt sig ut,sen va det bara för honom att följa dom färska spåren,hundj..el.

 Nytt spår nya möjligheter, nu öppnade vi inte fönstrena så mycket men låste in honom väl i buren.Det nya spåret blev jättebra ett blodupphehåll på ca 5 meter,tre vinklar,som vanligt kom vi inte ut där vi tänkt men det blev bra en då.

När vi kom till bilen satt mio i framsätet och det visade sig att han tuggat sig ut den här gången, dvs min nya bur för 700kr är VÄRDELÖS,tur jag har en fantasstisk och generös syster som lånar en plats i sin bur till min sura hund,stackars Nemo får sitta på undantag när Mio åker med och nåde honom om han rör honom eller överhuvudtaget rör sig då är mio inte sen att visa sitt missnöje.

 Nu ska här drickas vin,sen ska jag sova och imorron är en annan dag...

 Kl 00.30 i torsdags kom vi hem från en vecka på Gotland,vi har haft det fantastiskt och Emma sa efteråt att det kändes som vi varit där i 30år en liten överdrift men vi gjorde massor av saker hela dagarna så veckan kändes lång på ett mycket positivt sätt.

 Gotland är mycket hundvänligt på många sätt men en stor nackdel va alla jävla kaniner,Mio gick kopplad överallt och det va kaniner överallt,lite synd med tanke på den fantastiska natur vi vandrade i,men vi överlevde det också.

 Lumelundagrottan och raukarna vid Holmhällar va det mest spektakulära för min del,kalkbrottet vid Slite gick inte av för hackor det heller men jag har inte en religiös inställning till cement som bror min.Barnen spenderade 2dagar på sommar/vattenland i kneipbyn men då va jag kvar vid husvagnen och "vilade"(läs städade och diskade).

 Ett besök på turistmottagningen vid visby lasarett hans också med eftersom Ronny innan vi åkte fick en fästing som troligtvis bar på borrelia.Hans ankel svullnade upp och blev röd/blå/lila,stort som en assiett ungefär,resultat 10 dagar med kåvepenin,som tur är har han inga symtom från cns,skräcksenariot hade varit en drägglande gubbe och jag bakom ratten med en husvagn på 6,10m,jag kan köra på vanlig väg men på och av färjan hua.

 Jag har en vecka kvar på min semester den ska jag ägna åt att skriva en novell till försäkringskassan,TRÅKIGT kan man säga att det är eller snarare menlöst,men men det är bara att ta tag i,måste liksom göras.